Utanför fönstret tre våningar ner smattrar regnet mot asfalten. Det har regnat hela dagen, ett ihållande rått och kyligt regn som förebådar höst och rusk. Förra veckan föll ett underbart härligt sensommar regn - luften klar och frisk men ljummen och fylld av dofter. Gräs. Asfalt. Jord. Det är härligt att gå omkring i såna regn och bara vara i stunden. Det gör inget om man blir blöt, för man fryser inte. Skulle man dessutom bli helt sjöblöt så kan man passa på att kissa i byxorna utan att någon kan veta vad som hänt. Gå runt så pass länge att det börjar bli svårt att hålla sig, sedan bara låta det ske där man råkar vara för stunden. En kittlande känsla :)
Över helgen var vädret strålande - soligt varmt och svaga vindar. Så vad kan väl vara bättre än att ta med sig en kompis, ett par kajaker och lite käk och sedan bege sig ut på en tur? Tältet fick följa med men det slutade med att bekvämligheten vann över äventyrslystnaden och vi övernattade i sommarstugan. Med tillhörande bastubad och kalla pilsner från jordkällaren satte det punkt för en nästan skrämmande bra dag. Att paddla kajak på solglittrande blått hav bestrött med klorofyllgröna öar och skär måste vara bland de saker som tillför mest livskvalitet här i livet - Helt fantastiskt underbart :D
Om bloggen
Kommer du ihåg hur det var att vara liten? Förhoppningsvis var det en tid som du tänker tillbaka på med glädje. Minns du känslan av att krypa upp i sängen på kvällen med ditt gosedjur i famnen? Hur mysigt skönt det kändes att somna efter att ha blivit kramad och omstoppad av någon som älskade dig mer än någonting annat i hela världen. Du var så avslappnad. Så nöjd med tillvaron. För det fanns ingenting någonstans som bekymrade dig, du kände dig trygg och varm. En liten kille eller tjej som lyckligt gled in i sömn och barndomens oskyldiga drömmar. Du visste att någon kärleksfullt tog hand om dig, skötte om dig så att du själv inte behövde oroa dig för något.
Kommer du ihåg?
Den känslan har jag burit med mig hela livet. En liten del av det barn jag var finns fortfarande kvar – den lilla killen som vill och behöver få vara just liten igen. Jag har ingen som helst vilja av att faktiskt gå tillbaks till att vara ett barn. Det är för det första omöjligt, och för det andra inte särskilt tilltalande. Jag är glad att jag är vuxen – kapabel till ansvar och kontroll över mitt eget liv. Men ibland kan det kännas skönt att ta semester – att koppla bort vuxenlivet och få känna sig liten igen, om så bara för en stund.
Det är här som Age-play kommer in i bilden och i mitt liv. Age-play eller åldersrelaterat rollspel är precis vad det låter som. En lek, ett rollspel, en fantasi utifrån olika åldersperspektiv. Här blir det tillåtet att vara liten igen – och överlämna sig själv i händerna på någon som tar hand om dig, eller uppfostrar dig allt beroende på vad som tilltalar. För egen del tycker jag om att vara liten, men jag kan också vara den som tar hand om någon.
Och så för att göra en sak helt klar: Age-play är något som utspelar sig mellan vuxna individer. Barn eller underåriga är aldrig en del av detta rollspel under några som helst omständigheter. Aldrig. Ingen pardon kommer att visas individer som inför mina ögon söker sådana kontakter, här eller någon annan stans.
För att ytterligare spä på det intryck du mest troligt fått av mig som helgalen och pervers (Den tilltalade erkänner sig skyldig till samtliga åtalspunkter) så gillar jag skarpt känslan av att ha på mig blöjor. Fler och fler börjar ha hört talas om denna något udda böjelse, men kanske är du ändå en av dem som tänker; ”varför i hela friden blöjor?!”. Den frågan har inget enkelt svar – jag har funderat på svaret i snart tjugo år utan att egentligen ha kommit fram till någonting mer än gissningar. Men för att göra det hela enkelt:
Blöjor är mjuka. De är varma, och faktiskt sköna. De ger en känsla av ansvarslöshet, en sorts trygg hjälplöshet. Samtidigt är det otroligt pirigt och spännande. Det är något djupt erotiskt över hela grejen, samtidigt som det också har en djupare känslomässig inverkan. Det knyter an till Age-play biten på ett perfekt sätt. Och om du dessutom som jag har en förkärlek till våta lekar så erbjuder blöjor oanade möjligheter :)
Den här bloggen handlar egentligen inte om Age-play. Eller blöjor. Den handlar om mig. Mina tankar och funderingar om allt omkring mig. Att sedan allt det där hör samman, blandas om vartannat, blir till en sorts soppa, gör liksom helheten. Så återstår bara att tacka för att du kikade in. Varsågod – mitt liv i en djuptallrik.
Kommer du ihåg?
Den känslan har jag burit med mig hela livet. En liten del av det barn jag var finns fortfarande kvar – den lilla killen som vill och behöver få vara just liten igen. Jag har ingen som helst vilja av att faktiskt gå tillbaks till att vara ett barn. Det är för det första omöjligt, och för det andra inte särskilt tilltalande. Jag är glad att jag är vuxen – kapabel till ansvar och kontroll över mitt eget liv. Men ibland kan det kännas skönt att ta semester – att koppla bort vuxenlivet och få känna sig liten igen, om så bara för en stund.
Det är här som Age-play kommer in i bilden och i mitt liv. Age-play eller åldersrelaterat rollspel är precis vad det låter som. En lek, ett rollspel, en fantasi utifrån olika åldersperspektiv. Här blir det tillåtet att vara liten igen – och överlämna sig själv i händerna på någon som tar hand om dig, eller uppfostrar dig allt beroende på vad som tilltalar. För egen del tycker jag om att vara liten, men jag kan också vara den som tar hand om någon.
Och så för att göra en sak helt klar: Age-play är något som utspelar sig mellan vuxna individer. Barn eller underåriga är aldrig en del av detta rollspel under några som helst omständigheter. Aldrig. Ingen pardon kommer att visas individer som inför mina ögon söker sådana kontakter, här eller någon annan stans.
För att ytterligare spä på det intryck du mest troligt fått av mig som helgalen och pervers (Den tilltalade erkänner sig skyldig till samtliga åtalspunkter) så gillar jag skarpt känslan av att ha på mig blöjor. Fler och fler börjar ha hört talas om denna något udda böjelse, men kanske är du ändå en av dem som tänker; ”varför i hela friden blöjor?!”. Den frågan har inget enkelt svar – jag har funderat på svaret i snart tjugo år utan att egentligen ha kommit fram till någonting mer än gissningar. Men för att göra det hela enkelt:
Blöjor är mjuka. De är varma, och faktiskt sköna. De ger en känsla av ansvarslöshet, en sorts trygg hjälplöshet. Samtidigt är det otroligt pirigt och spännande. Det är något djupt erotiskt över hela grejen, samtidigt som det också har en djupare känslomässig inverkan. Det knyter an till Age-play biten på ett perfekt sätt. Och om du dessutom som jag har en förkärlek till våta lekar så erbjuder blöjor oanade möjligheter :)
Den här bloggen handlar egentligen inte om Age-play. Eller blöjor. Den handlar om mig. Mina tankar och funderingar om allt omkring mig. Att sedan allt det där hör samman, blandas om vartannat, blir till en sorts soppa, gör liksom helheten. Så återstår bara att tacka för att du kikade in. Varsågod – mitt liv i en djuptallrik.
måndag 18 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar