Om bloggen

Kommer du ihåg hur det var att vara liten? Förhoppningsvis var det en tid som du tänker tillbaka på med glädje. Minns du känslan av att krypa upp i sängen på kvällen med ditt gosedjur i famnen? Hur mysigt skönt det kändes att somna efter att ha blivit kramad och omstoppad av någon som älskade dig mer än någonting annat i hela världen. Du var så avslappnad. Så nöjd med tillvaron. För det fanns ingenting någonstans som bekymrade dig, du kände dig trygg och varm. En liten kille eller tjej som lyckligt gled in i sömn och barndomens oskyldiga drömmar. Du visste att någon kärleksfullt tog hand om dig, skötte om dig så att du själv inte behövde oroa dig för något.

Kommer du ihåg?

Den känslan har jag burit med mig hela livet. En liten del av det barn jag var finns fortfarande kvar – den lilla killen som vill och behöver få vara just liten igen. Jag har ingen som helst vilja av att faktiskt gå tillbaks till att vara ett barn. Det är för det första omöjligt, och för det andra inte särskilt tilltalande. Jag är glad att jag är vuxen – kapabel till ansvar och kontroll över mitt eget liv. Men ibland kan det kännas skönt att ta semester – att koppla bort vuxenlivet och få känna sig liten igen, om så bara för en stund.

Det är här som Age-play kommer in i bilden och i mitt liv. Age-play eller åldersrelaterat rollspel är precis vad det låter som. En lek, ett rollspel, en fantasi utifrån olika åldersperspektiv. Här blir det tillåtet att vara liten igen – och överlämna sig själv i händerna på någon som tar hand om dig, eller uppfostrar dig allt beroende på vad som tilltalar. För egen del tycker jag om att vara liten, men jag kan också vara den som tar hand om någon.

Och så för att göra en sak helt klar: Age-play är något som utspelar sig mellan vuxna individer. Barn eller underåriga är aldrig en del av detta rollspel under några som helst omständigheter. Aldrig. Ingen pardon kommer att visas individer som inför mina ögon söker sådana kontakter, här eller någon annan stans.

För att ytterligare spä på det intryck du mest troligt fått av mig som helgalen och pervers (Den tilltalade erkänner sig skyldig till samtliga åtalspunkter) så gillar jag skarpt känslan av att ha på mig blöjor. Fler och fler börjar ha hört talas om denna något udda böjelse, men kanske är du ändå en av dem som tänker; ”varför i hela friden blöjor?!”. Den frågan har inget enkelt svar – jag har funderat på svaret i snart tjugo år utan att egentligen ha kommit fram till någonting mer än gissningar. Men för att göra det hela enkelt:
Blöjor är mjuka. De är varma, och faktiskt sköna. De ger en känsla av ansvarslöshet, en sorts trygg hjälplöshet. Samtidigt är det otroligt pirigt och spännande. Det är något djupt erotiskt över hela grejen, samtidigt som det också har en djupare känslomässig inverkan. Det knyter an till Age-play biten på ett perfekt sätt. Och om du dessutom som jag har en förkärlek till våta lekar så erbjuder blöjor oanade möjligheter :)

Den här bloggen handlar egentligen inte om Age-play. Eller blöjor. Den handlar om mig. Mina tankar och funderingar om allt omkring mig. Att sedan allt det där hör samman, blandas om vartannat, blir till en sorts soppa, gör liksom helheten. Så återstår bara att tacka för att du kikade in. Varsågod – mitt liv i en djuptallrik.

söndag 24 augusti 2008

Duvhök eller Ormvråk?


Efter en veckas ihållande regn så sprack det blygrå molntäcket upp på fredags eftermiddag, lagom till dess att jag slutade jobba. Sedan har det vart strålande sol och varmt, hög klar höstluft och lagom varmt hela helgen. Kan man ha så tur? Tydligen. Det var bara att ta till vara på tillfället och bege sig ut till sommarstugan. Tråkigt nog är ju sommaren inne på refrängen, och snart är det dags att göra vinter, ta upp bryggan och båten.
Efter att ha badat bastu och simmat några få kylslagna metrar i sjön där vattnet låg kolsvart glänsande i sensommarnatten ställde jag mig på bryggan, naken. Ångande. Månen och stjärnorna aldrig så vackra där över trädtopparnas knivskarpa siluetter mot horisonten. Stod där en stund, tills kylan började göra sig påmind. Jag hade tappat all vilja att gå inomhus. Så jag hämtade en sovsäck. Fanns inget liggunderlag, så en gammal trasmatta fick fylla den funktionen – så tände jag en eld på strandkanten, la mig bakom en liten kulle som skydd för vinden och tittade in i lågorna. Det tog inte många minuter innan jag sov.
Nappen och teletubbien blev kvar i väskan innomhus. Ändå sov jag som ett barn. :)

Dagen efter hände något ganska mäktigt – jag var på vag upp på myren för att se om det skulle råka finnas kvar några hjortron. På vägen dit går jag förbi grannen och någonting blixtrar förbi i ögonvrån, snuddar vid medvetandet utan att jag egentligen registrerar det. Går några steg till innan det kopplar: Var det inte en siluett av en stor fågel där på marken? Kanske en sån där attrapp man använder för att skrämma bort duvor hinner jag tänka, men jag går ändå tillbaks och tittar. Där, bakom grannens dass i en mjärde sitter en stor rovfågel. Den verkar ha sett något spännande där inne, antagligen en mindre fågel eller hare eller nått som fastnat redan tidigare, och sedan tryck sig in nätburen för att få tag i läckerbiten. Och på så sätt beseglat sitt eget öde. Den stackars fågeln var kal på huvudet och hade tappat en del fjädrar i sin desperata kamp att ta sig ur sitt fängelse, men det var såklart lönlöst. Jag stövlar tillbaks längs stigen och hämtar en avbitartång, sedan klipper jag upp mjärden. Det tog en stund innan duvhöken (eller är det en ormvråk?) förstod att den var fri, men det kändes skönt att se den breda ut sina vingar och flyga mot en hög tall där den satte sig för att hämta kraft. Förhoppningsvis klarar den sig och får leva ett helt liv, istället för att svälta till döds i en nätbur. Tidigare har tre ekorrar gått detta öde till mötes i samma mjärde, men nu lär det bli svårt att fånga ens den dummaste abborre i den sönderklippta fällan. Har jag dåligt samvete? Nej knappast.


Är det för mycket begärt att man ställer mjärden upp och ner när den står på land?
Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

1 kommentar:

snibben sa...

hej!
fina foton du har tagit.
Jag tippar på en sparvhökshona som är ung.
Sparvhökshonan kan bli nästan lika stor som en Duvhökshane.
Stjärten känns om längre i förhållande till kroppen än en duvhöks och den droppformade ungfågel teckningen på magen känns för mig mer lik en Sparvhök.
Fötterna ser lite klenare ut än på en Duvhök så min gissning blir Sparvhök.
Och som du skriver, mjärdar, bärnät mm ska inte lämnas som de gör, i det här fallet har nog en liten fågel lockat in höken.

31 augusti 2008 kl. 08:38

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)