Om bloggen

Kommer du ihåg hur det var att vara liten? Förhoppningsvis var det en tid som du tänker tillbaka på med glädje. Minns du känslan av att krypa upp i sängen på kvällen med ditt gosedjur i famnen? Hur mysigt skönt det kändes att somna efter att ha blivit kramad och omstoppad av någon som älskade dig mer än någonting annat i hela världen. Du var så avslappnad. Så nöjd med tillvaron. För det fanns ingenting någonstans som bekymrade dig, du kände dig trygg och varm. En liten kille eller tjej som lyckligt gled in i sömn och barndomens oskyldiga drömmar. Du visste att någon kärleksfullt tog hand om dig, skötte om dig så att du själv inte behövde oroa dig för något.

Kommer du ihåg?

Den känslan har jag burit med mig hela livet. En liten del av det barn jag var finns fortfarande kvar – den lilla killen som vill och behöver få vara just liten igen. Jag har ingen som helst vilja av att faktiskt gå tillbaks till att vara ett barn. Det är för det första omöjligt, och för det andra inte särskilt tilltalande. Jag är glad att jag är vuxen – kapabel till ansvar och kontroll över mitt eget liv. Men ibland kan det kännas skönt att ta semester – att koppla bort vuxenlivet och få känna sig liten igen, om så bara för en stund.

Det är här som Age-play kommer in i bilden och i mitt liv. Age-play eller åldersrelaterat rollspel är precis vad det låter som. En lek, ett rollspel, en fantasi utifrån olika åldersperspektiv. Här blir det tillåtet att vara liten igen – och överlämna sig själv i händerna på någon som tar hand om dig, eller uppfostrar dig allt beroende på vad som tilltalar. För egen del tycker jag om att vara liten, men jag kan också vara den som tar hand om någon.

Och så för att göra en sak helt klar: Age-play är något som utspelar sig mellan vuxna individer. Barn eller underåriga är aldrig en del av detta rollspel under några som helst omständigheter. Aldrig. Ingen pardon kommer att visas individer som inför mina ögon söker sådana kontakter, här eller någon annan stans.

För att ytterligare spä på det intryck du mest troligt fått av mig som helgalen och pervers (Den tilltalade erkänner sig skyldig till samtliga åtalspunkter) så gillar jag skarpt känslan av att ha på mig blöjor. Fler och fler börjar ha hört talas om denna något udda böjelse, men kanske är du ändå en av dem som tänker; ”varför i hela friden blöjor?!”. Den frågan har inget enkelt svar – jag har funderat på svaret i snart tjugo år utan att egentligen ha kommit fram till någonting mer än gissningar. Men för att göra det hela enkelt:
Blöjor är mjuka. De är varma, och faktiskt sköna. De ger en känsla av ansvarslöshet, en sorts trygg hjälplöshet. Samtidigt är det otroligt pirigt och spännande. Det är något djupt erotiskt över hela grejen, samtidigt som det också har en djupare känslomässig inverkan. Det knyter an till Age-play biten på ett perfekt sätt. Och om du dessutom som jag har en förkärlek till våta lekar så erbjuder blöjor oanade möjligheter :)

Den här bloggen handlar egentligen inte om Age-play. Eller blöjor. Den handlar om mig. Mina tankar och funderingar om allt omkring mig. Att sedan allt det där hör samman, blandas om vartannat, blir till en sorts soppa, gör liksom helheten. Så återstår bara att tacka för att du kikade in. Varsågod – mitt liv i en djuptallrik.

tisdag 2 september 2008

Gamla nappar, Nya nappar...



Så i dag när jag var på Willys och handlade kände jag att det var på tiden att köpa nya nappar. Stod där bland barnmatsburkar och välling och valde bland de fina färgglada tingestarna och fann mig själv barnsligt förtjust av det enkla nöjet :) Det blev tillslut tre Esska-nappar som fick äran att göra matvarorna sällskap i korgen. En grön med en sköldpadda på, en lila med elefanter och en jättefin blå napp med en söt snigel. Det slog mig att också nappar kommit att bli designprodukter. Från början var nappen en rent praktisk brukssak, men rätt snart fick den olika färger, sedan skulle den ha gulliga figurer och mönster. Nuförtiden ska de vara smakfullt formgivna, med noga utvald form och färg. Inte mig emot, men nu har nappen snarare blivit an accessoar. En baby-accessoar. Kolla bara in här så förstår ni precis vad jag menar. Titta gärna lite extra på de förgyllda/förkromade napparna från Elodie Details :D

Väl hemma så återstod bara att göra sig av med de uttjänta napparna och tacka för lång och trogen tjänst. Kändes lite vemodigt, nästan som att ta farväl av gamla vänner :’( Men i soporna åkte dem hela bunten! Själva sugnappen på de nya napparna var lite mindre än de gamla som jag var van vid, men det är väl en vanesak som sagt.

Nu när jag skriver känner jag att jag fått en sticka i fingret. Ska ta fram kniven och karva ut den. När jag som liten fick en sticka någonstans och gråtande gick till pappa för att få hjälp att pilla ut den så tog han alltid fram en helt abnormt stor kniv, ett svärd i mina barnaögon! Kan för mitt liv än idag när jag ser den kniven förstå vad man ska använda en så stor kniv till rent praktiskt. Jag blev alltid skräckslagen, men det var väl det som var meningen. Inte undra på att man växte upp och blev som man blev. Tack, pappa! Men ut kom alltid stickan, och fingrarna sitter kvar än idag :)

Skämt och sido, no hard feelings, pappa! Du och morsan har gett mig det bästa som någon förälder kan ge sitt barn; en trygg och kärleksful luppväxt. Monsterkniv eller inte. Och det kan väl hända att jag mins det där som värre an det faktiskt var. ;)
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)